Våt sugning eller torr sugning: Vilket system passar bäst för din verksamhet?
Båda skyddar patienten och tillhandahåller ett fönster mot lungsäcken för bedömning genom vattenlåskammaren.
Utmaningen med vattenbaserade system
En vattenpelare var den ursprungliga metoden för att styra mängden negativt tryck som överfördes till bröstkorgen. När integrerade dränage av engångstyp utvecklades omvandlades denna vattenpelare till en sugkontroll kammare (se bilden till vänster). Vattennivån i denna kammare bestämmer nivån på det negativa trycket som överförs till bröstkorgen. Utmaningarna med vattenbaserade system är bubbelljudet och vattenavdunstningen. I takt med att vatten avdunstar och vattennivån sjunker kommer mängden negativt tryck som överförs till bröstet också att minska. Dessutom tar det längre tid att installera vattenfyllda enheter, och om dränaget slås omkull kan vattnet spilla över till andra kammare eller rinna ut på golvet.
Självreglerande torrsugningsdränage
I dagens självreglerande torrsugningsdränage används en liten, justerbar regulator som är inbyggd i dränaget. Så länge det finns tillräckligt luftflöde från väggsugen (vilket visas på dränaget) kommer regulatorn att automatiskt anpassa sig efter förändringar i väggsugen eller patienten för att upprätthålla den sugnivå som ställts in på dränaget. Det är också ett tystare driftsystem jämfört med dränage med våt sugning eftersom det inte längre bubblar för sugkontroll. Dessutom tillhandahåller dessa dränage ett större intervall av sugnivåer, från -10 cm H₂O till -40 cm H₂O. Om dränaget slås omkull är det mindre troligt att vatten spills mellan kammare och ut ur dränaget.