Vad är kranskärlssjukdom?
Varje år diagnostiseras miljontals patienter med någon form av hjärtsjukdom, och ateroskleros är en av de vanligast förekommande.
Med 32 % utgör hjärt-kärlsjukdom den vanligaste dödsorsaken globalt. [1]
Ateroskleros kallas ofta för "åderförkalkning". Det syftar på en gradvis uppbyggnad av fettavlagringar i artärerna som leder till förträngningar eller till och med blockeringar. När det inträffar i kranskärlen kallas det koronar ateroskleros eller kranskärlssjukdom (CAD).
När fettavlagringar, så kallade plack, utvecklas i artärernas ytskikt kan flera saker ske:
- Artärens ytskikt blir tjockare och skrovligare
- Plackbildning gör att artären blir trängre
- Förträngningen gör det svårare för blodet att flöda genom artären
- Hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blodet
- Placket kan byggas upp tills det helt blockerar blodflödet genom artären
- Eller så kan placket spricka sönder eller lossna från artärväggen och orsaka en partiell eller fullständig blockering av artären. Detta kan också leda till att blodtillförseln till hjärtmuskeln hindras.
Om en eller flera artärer blockeras får inte hjärtvävnaden den blodförsörjning som den behöver för att fungera. Resultatet av detta kan bli allt från lindrig bröstsmärta (kärlkramp) till en allvarlig hjärtinfarkt.
Hur behandlas kranskärlssjukdom (CAD)?
Ett av behandlingsalternativen för personer som diagnostiseras med koronar ateroskleros är kranskärlsoperation, bypass (CABG), ett hjärtkirurgiskt ingrepp som återställer blodflödet.
I mer än 50 år har kranskärlsoperation (CABG) varit standarbehandling för revaskularisering av patienter med kranskärlssjukdom. [2]
Hjärt-kärlsjukdom förekommer överallt!
Prevalens av diagnostiserade kardiovaskulära tillstånd[3]
Men de olika tillvägagångssätten för bypassanastomoser vid hjärtrevaskularisering skiljer sig något åt. [4]
En ny utmaning för hjärtkirurgerna
Dagens förändringar i livsstil och patienternas stigande ålder leder till att patienterna som är aktuella för kranskärlsoperation har en högre riskprofil med flera komorbiditeter. Det bidrar till ökad kirurgisk komplexitet, ökade perioperativa komplikationer samt ökade kostnader.[5]
Mer än 30 % av patienterna som är aktuella för kranskärlsoperation klassas som högriskpatienter. [6] Vissa av dessa högriskpatienter har en beräknad morbiditet och mortalitet på över 80 %. [7]
Varje steg i vårdkedjan är viktigt för en lyckad operation och god återhämtning
Preoperativ stabilisering
Evidensbaserad medicin talar för att förebyggande kliniska protokoll som omfattar avancerad patientövervakning och en strategi för skydd av hjärtat kan bidra till att förebygga komplikationer och förkorta vårdtiden.[8] [9].
Intraoperativ behandling
Optimerad operativ behandling kan bidra till minimering av risken för kirurgiska komplikationer. Rätt verktyg kan hjälpa till att minska ventilationstid, sjukhuskostnad och risken för komplikationer, oavsett om det handlar om anestesi, kirurgi på slående hjärta eller strategi för att stödja ett sviktande hjärta.
Postoperativ återhämtning
Tillstånd med låg hjärtminutvolym och förlängd mekanisk ventilation är vanliga och kostsamma postoperativa komplikationer efter kranskärlsoperation. [2],[10]
